.

Mami, gärna två.

Hade sana satans kramper i magen igar natt nar jag gick och la mig att jag inte ens orkade kno ner mig bredvid Stephan i sangen (som for ovrigt lag utbredd over hela) sa jag la mig skavfotters med honom sa att jag hade plats att halla om min mage ocksa.
Nar han vaknade pa morgonen sa gjorde han inga konstiga forsok att fa tillbaka mig till hans sida av sangen, han accepterade heller inte laget att jag lag dar och sedan forsokte somna om, utan han tog sin kudde, bytte helt hall pa sig sjalv och la sig dar jag lag. Sen fragade han helt lugnt och normalt  "varfor ligger vi at det har hallet?" innan han somnade om igen.
Jag tar tillbaka det jag skrev igar om att killar inte fattar nagot. Jag ska nog stjala med mig honom hem till Sverige.

Forut satt jag och Carro har i receptionen och tog det lugnt, talade lite om bajssaker och drack juice. Da kom en kille vi umgas med forbi och talade om att en annan full kille stod och pissade i soptunnan utanfor varat rum. Carro flog upp och fick tag i en sopkvast (fraga mig inte vad hon skulle med den till) och jag fick jaga kapp pa honom i korridoren och forsoka forklara for fyllot att han hade 20 minuter pa sig att packa sina saker och sticka harifran annars skulle vi rinmga polisen. Han accepterade dock laget ganska fort och gjorde som jag sa.. Nar vi sedan kontrollerade vilken som var hans sang sa sag vi att han hade pissat ner den ocksa. Vidrigt.

Bloggandet borjar bli trakigt, jag vet inte vad jag ska skriva om eller lagga ut bilder pa.. Sa hjalp mig.
Vad ska jag skriva om och vad ska jag lagga ut bilder pa?

Idag åkte min första vän, Claire, härifrån tillbaka hem till England. Jag borde kanske vara lite deppig, men ärligt talat så tyckte jag inte alls om henne den sista tiden här. Fruktansvärt egocentrerad och arrogant människa. Såna har jag inte tid med.
Men så tio minuter innan hon skulle åka så väckte hon mig och gav mig ett vykort. Ett vykort som Sophia hade skickat från Nya c-land. Jag blev så fruktansvärt överraskad och glad så Claire fick till och med en kram när hon åkte. Men tro ingenting, jag kommer inte sakna henne för det.

Men gud vad jag saknar Sophia!

Började ganska bra, vaknade upp och fick en väldigt behövlig ryggmassage (sängarna är skit här). Låg och myste i sängen tills klockan var halv fem, då stack Stephan till mataffären och kom tillbaka med choklad till mig, sedan lagade han spaghetti åt oss.
Har inte gjort något annat än latat oss idag.

Toppen.

Har inte skrivit pa bajslange kanns det som, for allt har ar precis likadant varje dag.

Jag namnde nog aldrig att Jasper kommit tillbaka, helt plotsligt skrev jag bara om honom igen, men iallafall, han kom tillbaka for han saknade oss. Sa vi talade i telefon och planerade alltihop utan att Carro visste ett skit, och overraskad blev hon nar han en dag bara kom in i rummet igen.
Sa nu ar allt som vanligt, och det borjar bli trakigt, men jag vill inte aka ner till Melbourne an, utan drar ut pa det sa lange jag kan.

Hade grillkvall forra helgen i en park har bredvid hostlet, och det var javligt trevligt att gora nagot annorlunda. Kakade, drack, Jasper spelade gitarr, bla bla, vanliga saker man gor pa en bbq.

Stephan har flyttat in i personalrummet och medans har varit pa jobbet pa dagarna sa har jag hittat en ny sysselsattning. Efter att Jasper byggt ett talt over hans och Carolines sang, sa blev jag himla inspirerad och byggde ett talt over Stephans sang, sen tog jag mina fargkritor och malade pa vaggarna inne i boningen. Sa nar han vaknar nu varje dag sa kan han se en soluppgang, ett oga, nagra trad, Sverige, min hand och min fot. Samt ett citat av Carro, pa svenska.
Och hans smeknamn pa mig ar lazy girl. Jag forstar inte vad det kommer ifran..

Imorse lag jag aven i sangen och var grinig for att klockan var "ga till taget dags" och han hade inte kommit och sagt hejda, sa jag var helt overtygad om att han sket i mig.. 10 minuter innan taget gick sa kom han dock inspringande och sa att han var javligt sen, pussade mig pa pannan och stack fort darifran. Ibland hetsar man upp sig for ingenting.

Jag tror mina svenska vanner har glomt bort mig, utom Camilla.
Ingen som hor utav sig, men det gor egentligen ingenting. Sa anledningen till att jag kommenterar det har ar att jag vill bara saga till er att ni behover inte borja hora av er, for det vill jag inte.

Till helgen ska vi ha bbq igen, och sa ar det skumparty i baren. Kanske kommer upp bilder har da.