.

Jag har respekt for alldeles for fa manniskor. De jag faktiskt har respekt for ar oftast aldre an mig, och tillhor i 99 % min familj.
Jag har aven respekt for smarta manniskor. Som Camilla, nar hon sitter och talar mig tillratta och ger mig rad och sant, da kanner jag att jag kan sitta med stora oron och lyssna hur lange som helst. Eller nar nagon ger mig ett boktips, och det visar sig att jag faktiskt gillar boken, da kanner jag lite att  "fan, den har manniskan ar ju inte helt dum i huvet". Eller nar manniskor over huvudtaget gor smarta val och tar smarta beslut.
Manniskor utover det foraktar jag.

I baren haromdagen bad Caroline en kille (runt trettiofemarsaldern) att dricka upp sin drink och ga ut darifran for att baren skulle stanga. Det hade han valdigt svart att acceptera och borjade bli lite overdrivet otrevlig mot Caroline. I sana situationer beter jag mig javligt dumt ocksa, for jag har kort stubin. Jag har nog nar jag tanker efter ingen stubin alls. Och sa hatar jag orattvisor mest av allt, precis som min bror.
Och nar han behandlade henne valdigt orattvist genom att bli otrevlig och aggresiv mot henne nar hon enbart var trevlig sa blev jag valdigt arg.
Caroline ar alldeles for lugn for att gora nagonting, hon kan ta det dar valdigt bra. Och nar jag fick ett anfall (precis som min bror kan fa) och bad honom dra darifran for att han var alldeles for gammal och acklig for att hanga i en backpackerbar tillsammans med massa ungdomar.
Lite tontigt gjort, jag vet. Men. Men jag ar trots allt 19 ar och lite for aggressiv for mitt eget basta. Men nar han, som ar gammal och vis (borde vara) forklarar for mig hur ful jag ar samtidigt som han tvingas till en taxi av sina vanner, och sedan pekar finger at mig nar han sitter i den kanner jag bara att jag kan inte ens vara arg pa den har tragiska mannen langre. Han ar ju inte ens en man. Han ar en liten pojke, i en mans kropp.
Jag vet inte vad han har varit med om eller hur han har uppfostrats, men respekt fran nagon kommer han aldrig att fa.
Jag kunde inte gora nagot annat an vinka honom hejda. Och det var inte ens ett med ett flin pa mina lappar. Det var inte en  "Ha, du far aka harifran och jag far stanna"-vink. Det var en helt serios "Jag hoppas att du for en gangs skulle kan somna ikvall utan att grata"-vink.
Och folk tycker att man ska ha respekt for aldre manniskor. Jag visar respekt for folk som fortjanar det.


Jag valde att inte skriva om Stephan i bloggen till en borjan. En fraga om respekt till folk som kanske inte vill lasa om att jag har traffat nagon.
Men nu.
Jag visar inte respekt for folk har. Inte langre.

JAG AR I AUSTRALIEN OCH JAG HAR EN POJKVAN OCH JAG KOMMER RESA MED HONOM OCH JAG TYCKER OM HONOM VALDIGT VALDIGT MYCKET!

Sug pa den.