.

På grund av det som har hänt i Åtorp så har Åtorp/Rudskoga förvandlats till en andra klassens Knutby.
Missionskyrkorna här ber för våldtäktsmannen som tillsammans med sin sambo efter en fest förgrep sig på sina barnvakter, två flickor på fjorton och femton år.
Sexuella trakasserier och våldtäkt i allra högsta grad. Grov våldtäkt.
Tre år fick mannen och ett halvår fick hans sambo. Tre år, för att ha förstört två små flickors liv. Och asen här i Rudskoga ber för honom. Våra små byar är uppdelade i två läger. De som ber för våldtäktsmannen. Och de som hatar honom.
Jag är fruktansvärt ledsen och det gör ont i min själ. Jag hatar honom innerligt. Och jag hatar alla religiösa as här som ber för honom. Varje gång jag möter er så kommer jag känna förakt. Varje gång jag ser er eller tänker på er, så kommer jag känna förakt.

Men faktum är att under de här tre åren så kommer han inte ha det lätt i fängelset. Våldtäktsmannen. Han kommer få utstå tredubbelt så mycket smärta. Och sen, efter de här tre åren när han kommer ut. När han har längtat efter sin frihet så det gör ont i honom. Då står vi som hatar honom här och väntar. De som hatar honom mest.

Den dagen, om tre år, när jag läser att han har hittats ihjälslagen i ett dike. Då kommer jag mysa riktigt ordentligt. Jag kommer krypa upp i soffan med en filt runt mig och le, få gåshud av välbehag för att den jäveln är död. Ihjälslagen med påkar. Utav de enda här som har en ryggrad.
Då hjälper inga böner längre. Då hjälper ingen er.