Deppigt
Klockan ar runt ett och jag har precis kommit hem fran jobbet. Jag vill stanna har frukstansvart lange for jobbet ar toppen. Har bara onsdagen ledigt den har veckan men det gor absolut ingenting.
I forrgar upptackte Marcel att han hade bed bugs, och eftersom jag fick sova i hans sang nar jag fick det, sa var jag en gentlekvinna och lat honom sova i min sang. Tyvarr var ju inte jag pa nagon tvadagarstripp, sa vi fick ligga dar och trangas bada tva, hogst upp i en vaningssang. Kande mig fruktansvart snall, men inte fick jag nagon medalj for det. Fick istallet tva somnlosa natter for att nagon som ligger 20 centimeter ifran en snarkar sa att hela rummet skakar. Tack for det.
Nu har han dock lamnat oss (och mig) och dragit vidare nerat i landet. Deppigt varre. Det ar det varsta (som jag har namnt tidigare), nar folk man tycker valdigt mycket om lamnar en och man vet att man formodligen inte kommer ses mer.
Nu ska jag ga och kanna mig ensam i sangen och bara kanna mig alldeles, alldeles fruktansvart ensam for att min van har akt.
(Tyck synd om mig).
Mmmuuuoooaaahahahahahha... Kan du gott ha... Det är straffet för alla gånger ni kom o trängdes med oss när ni var små och vi inte fick sova på flera veckor... kanske månader t.o.m. Hahahaha
jag tycker synd om dej :)
Hej gumman!
Pappa ljuger för ni låg nästan aldrig hos oss när ni var små, bara rasmus som kom med sin kudde.
Ditt godis är på väg nu.
Kram mami
Hej gumman!
vad jag kommer ihåg låg ni nästan aldrig hos oss när ni var små, bara Rasmus som kom ibland med sin kudde :). Jag tror att pappa börjar bli gammal så han minns inte så mycket längre;)
Ditt godis är på väg.
Kram Mami
